Precis som Nygren och Davies påpekat i sin radiouttalanden så skriver och Bill Kovach och Tom Rosenstiel om hur stora mediekonglomerat kan vara ett hot mot journalistiken.
Journalisters främsta lojalitet bör ligga gentemot medborgarna, med andra ord deras publik, och i nästa steg gentemot ägare och annonsörer. De skriver om vikten av att vara objektiv i sitt material och hur fungerar det då man kasnke måste sätta sig emot företaget som är tidningens största annonsör eller ja kasnke till och med ägare av tidningen. Jag tror eller iallafall hoppas att man i demokratiska Sverige är relativt skonade och att majoriteten av dagens journalister är objektiva. Dock måste man som publik alltid vara kritisk då vi även här i Sverige många gånger använder källor som kanske inte är svenska och att allt material i dagens snabba mediesamhälle inte alltid granskas tillräckligt. Att vara kritisk tror jag dock inte att majoriteten är utan att svenska medborgare måste upplysas om hur medievärlden fungerar för att få upp ögonen för det. Detta är viktigt då vi också kan ta del av utländska nyheter, där objektivitet inte är lika självklart, via både tv, internet och radio. Ta tillexempel länder med diktatur, där inget annat väl finns för journalister än att vara lojala mot makthavarna snarare än publiken.
Kovach och Rosenstiel skriver om hur viktigt det är med att arbeta långsiktigt, genom att vara lojala mot medborgarna och hålla sig till sanningen (som de skriver "...first obligation is to the truth) skapar de trogen publik som generarar stora inkomster. Detta istället för att köra på med ogranskat och subjektivt material.
Så hör här medborgare...vi har också rättigheter och ansvar när det gäller dagens och framtidens journalistik...var kritiska och ställ krav på de medier som ni faktiskt många gånger lägger ner mycket pengar på...det är ju bland annat vi som betalar mediepamparnas löner i slutändan.
tisdag 3 juni 2008
onsdag 7 maj 2008
sjuk journalistik
Jaa då ska jag försöka blogga lite, det är inte bara journalistiken som kan tyckas sjuk ibland utan även vi människor...själv har jag åkt på magsjuka igen.
När jag lyssnar på de två herrarna Nick Davies & Gunnar Nygren så känner jag lite tvivel...är det det här jag vill göra, är det verkligen såhär illa. Även om inte jag har ambitionen att bli en ny kvinnlig Janne Josefsson, så om jag nu ska jobba som journalist så vill jag nog iaf vara ute på fältet.
Eventuellt är det en ganska stor skillnad mellan de stora riksmedierna gentemot våra små lokalblaskor i Värmland...hur lätt är det att få tag på slottsbrons IF´s matchreferat/resultat på nån stor nyhetsbyrå eller information om Näsets skördefest etc etc...ja ni förstår vad jag menar, arbetar man på en mindre redaktion så tror jag att man får resa på rumpan lite mer, så det är nog nte så dumt iaf.
Enligt forskningar så kommer ca 80 % av mediernas inrikesmaterialet från byråer och bara 12 % är egetproducerat och granskat materal. Detta trots att tidningarna är producerar tre gånger så mycket än för 20 år sedan. Att så mycket materal inte gränskat kan i sin tur leda till att en sned verklighet levereras till publiken. När det gäller speciellt webbjournalister, men även övriga, så handlar det mycket om tid...eller snarare bristen på tid som ges, allt måste ut så fort som möjligt och det finns inte tid för granskning utan det får "rättas" i efterhand. Detta kan jag som läsare tycka vara mycket irriterande...man läser nåt, berättar det för någon som berättar det för någon annan som i sin tur säger att nejnej hon har fel så är det inte alls...förstår ni, det jag läser i ena stunden är nåt helt annat i nästa.
Detta är en viktig aspekt att ta i beaktning gällande dagens medieutbildningar, att få blivande journalister medvetna om fenomenet och vägleda dem i fråga hur man kan motverka denna negativa trend, ge dem styrka att ställa krav på de sotar mediekonglomeraten som har så enormt stor makt.
När jag lyssnar på de två herrarna Nick Davies & Gunnar Nygren så känner jag lite tvivel...är det det här jag vill göra, är det verkligen såhär illa. Även om inte jag har ambitionen att bli en ny kvinnlig Janne Josefsson, så om jag nu ska jobba som journalist så vill jag nog iaf vara ute på fältet.
Eventuellt är det en ganska stor skillnad mellan de stora riksmedierna gentemot våra små lokalblaskor i Värmland...hur lätt är det att få tag på slottsbrons IF´s matchreferat/resultat på nån stor nyhetsbyrå eller information om Näsets skördefest etc etc...ja ni förstår vad jag menar, arbetar man på en mindre redaktion så tror jag att man får resa på rumpan lite mer, så det är nog nte så dumt iaf.
Enligt forskningar så kommer ca 80 % av mediernas inrikesmaterialet från byråer och bara 12 % är egetproducerat och granskat materal. Detta trots att tidningarna är producerar tre gånger så mycket än för 20 år sedan. Att så mycket materal inte gränskat kan i sin tur leda till att en sned verklighet levereras till publiken. När det gäller speciellt webbjournalister, men även övriga, så handlar det mycket om tid...eller snarare bristen på tid som ges, allt måste ut så fort som möjligt och det finns inte tid för granskning utan det får "rättas" i efterhand. Detta kan jag som läsare tycka vara mycket irriterande...man läser nåt, berättar det för någon som berättar det för någon annan som i sin tur säger att nejnej hon har fel så är det inte alls...förstår ni, det jag läser i ena stunden är nåt helt annat i nästa.
Detta är en viktig aspekt att ta i beaktning gällande dagens medieutbildningar, att få blivande journalister medvetna om fenomenet och vägleda dem i fråga hur man kan motverka denna negativa trend, ge dem styrka att ställa krav på de sotar mediekonglomeraten som har så enormt stor makt.
onsdag 2 april 2008
Författande journalister (Blogg C)
Varje gång jag öppnat Lasse Wierup och Matti Larssons bok ”Svensk maffia” så kan jag inte undvika att förundras över det gedigna arbete som ligger bakom. Boken behandlar Sveriges mest fruktade kriminella gäng, allt från Hells Angels och Bandidos till ”uppsalamaffian” med bland annat ”Tjocksteffe” i spetsen.
Varje gäng får var för sig en grundlig genomgång i enskilda kapitel och det sköna med boken är att alla parter får komma till tals och skildra sin verklighet, det oavsett vilken sida på lagen han eller hon står. Grundlig dokumentresearch och djupa intervjuer med såväl poliser som avhoppare varvas på ett härligt sätt med nära och relativt (tror jag) ärliga samtal med personer högt uppsatta i de olika gängen. Även om man kan anta att författarna i sig ogillar den kriminella verksamhet som utövas så är de inte rädda för att verkligen låta gängmedlemmarna ta stor plats och berätta om deras liv, deras syn på saker och ting och förklaringar till deras val. Detta gör ju boken så intressant för mig som lever såå långt borta från den kriminella världen, jag får verkligen en inblick i en helt annan värld, vilket man också får i en skönlitterär bok, skillnaden är att här vet jag att det är på riktigt, att det finns på riktigt…till och med min lilla (under 10 000 invånare) bostadsort benämns i boken (Hells Angels-möte på orten). Hur mer på riktigt kan det bli.
Boken är väldigt dokumentär och journalistiskt skriven, i princip så radas det från början till slut upp massor med fakta och ren information. Detta kan tyckas tråkigt, men nej, inte för en halv sekund. Det finns trots det en sånt bra flyt i det hela så det gör ingenting alls. Jag har också läst boken ”El Choco” av journalisten Markus Lutteman. En om möjligt ännu bättre bok och författaren har gjort ett lika gediget arbete som Lasse och Matti. Den handlar om svenske Jonas som i åtta år satt fängslad i Bolivias mest fruktade fängelse, San Pedro, det på grund av ett misslyckat smugglingsförsök. Denna bok däremot känns i sin läsning lite mer skönlitterär, kanske beror det på att det skildrar en kärlekshistoria, men författaren har verkligen samtidigt lyckats med det journalistiska. Något som representerar det utmärkt, tycker jag, är att boken behandlar enormt mycket politik. Jag tycker att man skulle kunna säga att ”svensk maffia” är journalistik medans ”El Choco” är litterär journalistik.
Det viktigaste med en journalistisk bok är att författarna håller sig till sanningen rakt igenom och man som läsare kan känna att det som skrivs är sant. Den känslan får man i båda de böcker som jag nyss läst. Jag uppskattar också objektivitet, för jag vill helst slippa bli påverkad åt det ena eller andra hållet när jag läser en bok…eller ja kanske inte, när jag läser ”El Choco” så självklart påverkas jag av Markus berättelser kring kriminella bolivianer, Bolivias regering och USA´s inblanding i ”allt” etc.etc. Hmm ja nu blev jag lite kluven just i objektivitetsfrågan…En annan sak jag uppskattar med dessa böcker är att det känns så enormt genomarbetat…jag vet att det innebär ett hästjobb att skriva en skönlitterär bok också, men här kan du verkligen inte under några omständigheter sitta på ”kammaren” och hitta på nåt. Dock kan jag hitta flera slarviga stav- och språkfel i båda dessa böcker, det är sällan i en skönlitterär bok…undrar om det är en slump bara…antagligen!!
Dessa ovan nämnda författare behärskar iallafall denna journalistiska form på ett briljant sätt och jag vill varmt rekommendera båda böckerna…med risk för att göra er sömnlösa…men den tar jag!
Varje gäng får var för sig en grundlig genomgång i enskilda kapitel och det sköna med boken är att alla parter får komma till tals och skildra sin verklighet, det oavsett vilken sida på lagen han eller hon står. Grundlig dokumentresearch och djupa intervjuer med såväl poliser som avhoppare varvas på ett härligt sätt med nära och relativt (tror jag) ärliga samtal med personer högt uppsatta i de olika gängen. Även om man kan anta att författarna i sig ogillar den kriminella verksamhet som utövas så är de inte rädda för att verkligen låta gängmedlemmarna ta stor plats och berätta om deras liv, deras syn på saker och ting och förklaringar till deras val. Detta gör ju boken så intressant för mig som lever såå långt borta från den kriminella världen, jag får verkligen en inblick i en helt annan värld, vilket man också får i en skönlitterär bok, skillnaden är att här vet jag att det är på riktigt, att det finns på riktigt…till och med min lilla (under 10 000 invånare) bostadsort benämns i boken (Hells Angels-möte på orten). Hur mer på riktigt kan det bli.
Boken är väldigt dokumentär och journalistiskt skriven, i princip så radas det från början till slut upp massor med fakta och ren information. Detta kan tyckas tråkigt, men nej, inte för en halv sekund. Det finns trots det en sånt bra flyt i det hela så det gör ingenting alls. Jag har också läst boken ”El Choco” av journalisten Markus Lutteman. En om möjligt ännu bättre bok och författaren har gjort ett lika gediget arbete som Lasse och Matti. Den handlar om svenske Jonas som i åtta år satt fängslad i Bolivias mest fruktade fängelse, San Pedro, det på grund av ett misslyckat smugglingsförsök. Denna bok däremot känns i sin läsning lite mer skönlitterär, kanske beror det på att det skildrar en kärlekshistoria, men författaren har verkligen samtidigt lyckats med det journalistiska. Något som representerar det utmärkt, tycker jag, är att boken behandlar enormt mycket politik. Jag tycker att man skulle kunna säga att ”svensk maffia” är journalistik medans ”El Choco” är litterär journalistik.
Det viktigaste med en journalistisk bok är att författarna håller sig till sanningen rakt igenom och man som läsare kan känna att det som skrivs är sant. Den känslan får man i båda de böcker som jag nyss läst. Jag uppskattar också objektivitet, för jag vill helst slippa bli påverkad åt det ena eller andra hållet när jag läser en bok…eller ja kanske inte, när jag läser ”El Choco” så självklart påverkas jag av Markus berättelser kring kriminella bolivianer, Bolivias regering och USA´s inblanding i ”allt” etc.etc. Hmm ja nu blev jag lite kluven just i objektivitetsfrågan…En annan sak jag uppskattar med dessa böcker är att det känns så enormt genomarbetat…jag vet att det innebär ett hästjobb att skriva en skönlitterär bok också, men här kan du verkligen inte under några omständigheter sitta på ”kammaren” och hitta på nåt. Dock kan jag hitta flera slarviga stav- och språkfel i båda dessa böcker, det är sällan i en skönlitterär bok…undrar om det är en slump bara…antagligen!!
Dessa ovan nämnda författare behärskar iallafall denna journalistiska form på ett briljant sätt och jag vill varmt rekommendera båda böckerna…med risk för att göra er sömnlösa…men den tar jag!
måndag 25 februari 2008
Pressetik
Hej hej...
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
http://www.po.se/Article.jsp?article=1011&avd=verksamhet
Dessa två ovanstående punkter fastnade jag för när jag kikade på PO´s etiska regler. Framförallt för att jag förra veckan lämnade in en artikel från en rättegång.
Jag insåg ganska snart hur svårt det skulle bli att formulera sig neutralt i frågan. När jag satt på rättegången så fick jag såå många olika känslor och tankar. Ena stunden satt man där och tyckte synd om grabben som ska ha slagit sin flickvän för att i nästa stund lida med "offret"...vem ljuger och vem talar sanning och framför allt vem kan egentligen avgöra det. Själv trodde jag lika lite eller mycket på dem båda fast deras historier skilldes åt. Vad och hur skriver man ner det.
Självklart är det enormt viktigt att inte döma ngn i förväg eller tillika utgå från att anmälaren är helt ärlig med sitt handlande.
Jag har också kikat på följande ärende
Känsliga uppgifter från en rättegång medförde kritik Exp nr 2/2008 Trollhättans Tidning/Elfsborgs Läns Allehanda (TTELA)
http://www.po.se/Article.jsp?article=17633&avd=arenden_beslut
Anledningen till att jag valde just detta fall var som ovan, min artikel förra veckan. Nu såhär i efterhand kan jag känna att min artikel ger lite för mycket information om de inblandade parterna...ålder, vart de bor, datum för händelsen, vad de gjort under kvällen etc. och på en liten ort/stad så finns ju risken att man kan bli igenkänd...nåt för mig att tänka på i framtiden.
PO anser i detta ärende att tidningen åsidosatt god publicistisk sed vilken jag håller med om, eftersom man ändå måste försöka ge en så sanningsenlig bild som möjligt av en rättegång. Alla inblandade parter i en rättegång måste väl vara väl medvetna om allmänheten och pressens "rättigheter" att medverka vid förhandlingarna osv. och att den därmed också kommer att återberättas.
Samtidigt är jag säker på att jag skulle ansett att de grovt brutit mot god publicistisk sed, om jag varit i den drabbade kvinnans situation. Det är trots allt väldigt känsliga uppgifter som publicerats.
Svår balansgång som troligtvis kräver mycket övning för en journalist att bemästra.
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
http://www.po.se/Article.jsp?article=1011&avd=verksamhet
Dessa två ovanstående punkter fastnade jag för när jag kikade på PO´s etiska regler. Framförallt för att jag förra veckan lämnade in en artikel från en rättegång.
Jag insåg ganska snart hur svårt det skulle bli att formulera sig neutralt i frågan. När jag satt på rättegången så fick jag såå många olika känslor och tankar. Ena stunden satt man där och tyckte synd om grabben som ska ha slagit sin flickvän för att i nästa stund lida med "offret"...vem ljuger och vem talar sanning och framför allt vem kan egentligen avgöra det. Själv trodde jag lika lite eller mycket på dem båda fast deras historier skilldes åt. Vad och hur skriver man ner det.
Självklart är det enormt viktigt att inte döma ngn i förväg eller tillika utgå från att anmälaren är helt ärlig med sitt handlande.
Jag har också kikat på följande ärende
Känsliga uppgifter från en rättegång medförde kritik Exp nr 2/2008 Trollhättans Tidning/Elfsborgs Läns Allehanda (TTELA)
http://www.po.se/Article.jsp?article=17633&avd=arenden_beslut
Anledningen till att jag valde just detta fall var som ovan, min artikel förra veckan. Nu såhär i efterhand kan jag känna att min artikel ger lite för mycket information om de inblandade parterna...ålder, vart de bor, datum för händelsen, vad de gjort under kvällen etc. och på en liten ort/stad så finns ju risken att man kan bli igenkänd...nåt för mig att tänka på i framtiden.
PO anser i detta ärende att tidningen åsidosatt god publicistisk sed vilken jag håller med om, eftersom man ändå måste försöka ge en så sanningsenlig bild som möjligt av en rättegång. Alla inblandade parter i en rättegång måste väl vara väl medvetna om allmänheten och pressens "rättigheter" att medverka vid förhandlingarna osv. och att den därmed också kommer att återberättas.
Samtidigt är jag säker på att jag skulle ansett att de grovt brutit mot god publicistisk sed, om jag varit i den drabbade kvinnans situation. Det är trots allt väldigt känsliga uppgifter som publicerats.
Svår balansgång som troligtvis kräver mycket övning för en journalist att bemästra.
fredag 15 februari 2008
nyhetsvärdering
Dagen efter den uppmärksammade domen mot "allas vår" Tito Beltran köper jag Expressen. Jag ser givetvis att Tito-nyheten täcker framsidan, men mer reflekterar jag inte över det. Dock när jag kommer hem inser jag att det inte bara är framsidan som belönats med Tito, utan ytterligare sex sidor i tidningen. Vad an detta, kan man fråga sig?
Alltså, den 13/2-2008 raporterar Expressen om Titos planerade hämd mot Carola, om när Tito och hans familj får beskedet ang. domen, om hur han anklagas för ytterligare sexbrott, Carolas roll i (fortsatta) rättsprocessen, barnflickans upprättelse och slutligen så har Expressen flertalet expertisutlåtanden kring domen.
Om man tar Håkan Hvitfelts punkter kring nyhetsvärdeing i beaktning så kan man se att man får med flera av dessa. Först och främst så handlar det om brott, handlar om enskilda elitpersoner, Viktigt och relevant, en del av ett tema, negativa inslag, elitpersoner som källor. Vad mer kan man begära!!
Jag kommer på mig själv att lusläsa alla sex sidorna ang. Tito Beltran, samtidigt som jag tycker att det är sorgligt att det ska få sånt utrymme i våra medier.
Trots allt så händer sådan här tragiska saker vardagligen i vårt avlånga land. Kvinnor, flickor, män och pojkar, ja till och med djur blir utsatta för fruktansvärda övergrepp. Självklart finns ingen möjlighet att rapportera om alla dessa fall, men jag får en känsla av att man som offer skulle kunna känna sig mindre värd och kanske lite bortglömd...jag menar att en vanlig tjej blir brutalt våldtagen av en man i hennes närhet, varför hjälper inte media till att ge honom en fällande dom. OBS detta är bara en hypotes från min sida.
Nu när jag läst klart om Tito och snabbt bläddrat förbi artiklar ang. vuxenakne, bolåneräntor och presidentval. Då minsann, på mittuppslaget, där finner jag någonting som verkligen berör mig. En solskenshistoria om 18-åriga Denny som gett en ko en speciell plats i sitt hjärta. Just det, han har fått en ny hjärtklaff från en ko och hoppas där med på att slippa flera stor operationer. Artikeln stämmer även den överens med flera av Hvitfelts punkter Den här nyheten är smått sensationell, del av ett tema (hjärtebarnen) och har elitpersoner som källor (ex. artisten Frida Öhrn).
Inte konstigt att det fått ett mittuppslag tycker jag. Det är viktigt ämne som berör många (tror jag) särskillt med tanke på att det i grund och botten handlar om svårt sjuka barn, det behandlar ett ämne som berör människor i hela sverige, det finns en bild på Denny med i tidningen. en person man kan känna med och för. Detta är några av punkterna som beskrivs av Andersson-Ek, Andréasson och Edwardson i boken "börja skriva".
När det handlar om nyhetsvärdering så måste man givetvis ta hänsyn till att alla individer har olika intressen och berörs olika av olika saker. Själv tycker jag att hjärtebarnen är superviktiga att uppmärksamma samtidigt som jag anser att vi kan besparas Titos missöde något! Men tittar man på teorierna som finns så har de båda relativt högt nyhetsvärde. Det är nog inte det sista vi ser från någon av dessa två serier. Ser med spänning fram emot den fortsatta utvecklingen!
Nu ska jag ta helgen tillsammans med min goa familj...för att nästa vecka "publicera" min artikel från rättegången jag var på under veckan.
Ha det gott alla
Alltså, den 13/2-2008 raporterar Expressen om Titos planerade hämd mot Carola, om när Tito och hans familj får beskedet ang. domen, om hur han anklagas för ytterligare sexbrott, Carolas roll i (fortsatta) rättsprocessen, barnflickans upprättelse och slutligen så har Expressen flertalet expertisutlåtanden kring domen.
Om man tar Håkan Hvitfelts punkter kring nyhetsvärdeing i beaktning så kan man se att man får med flera av dessa. Först och främst så handlar det om brott, handlar om enskilda elitpersoner, Viktigt och relevant, en del av ett tema, negativa inslag, elitpersoner som källor. Vad mer kan man begära!!
Jag kommer på mig själv att lusläsa alla sex sidorna ang. Tito Beltran, samtidigt som jag tycker att det är sorgligt att det ska få sånt utrymme i våra medier.
Trots allt så händer sådan här tragiska saker vardagligen i vårt avlånga land. Kvinnor, flickor, män och pojkar, ja till och med djur blir utsatta för fruktansvärda övergrepp. Självklart finns ingen möjlighet att rapportera om alla dessa fall, men jag får en känsla av att man som offer skulle kunna känna sig mindre värd och kanske lite bortglömd...jag menar att en vanlig tjej blir brutalt våldtagen av en man i hennes närhet, varför hjälper inte media till att ge honom en fällande dom. OBS detta är bara en hypotes från min sida.
Nu när jag läst klart om Tito och snabbt bläddrat förbi artiklar ang. vuxenakne, bolåneräntor och presidentval. Då minsann, på mittuppslaget, där finner jag någonting som verkligen berör mig. En solskenshistoria om 18-åriga Denny som gett en ko en speciell plats i sitt hjärta. Just det, han har fått en ny hjärtklaff från en ko och hoppas där med på att slippa flera stor operationer. Artikeln stämmer även den överens med flera av Hvitfelts punkter Den här nyheten är smått sensationell, del av ett tema (hjärtebarnen) och har elitpersoner som källor (ex. artisten Frida Öhrn).
Inte konstigt att det fått ett mittuppslag tycker jag. Det är viktigt ämne som berör många (tror jag) särskillt med tanke på att det i grund och botten handlar om svårt sjuka barn, det behandlar ett ämne som berör människor i hela sverige, det finns en bild på Denny med i tidningen. en person man kan känna med och för. Detta är några av punkterna som beskrivs av Andersson-Ek, Andréasson och Edwardson i boken "börja skriva".
När det handlar om nyhetsvärdering så måste man givetvis ta hänsyn till att alla individer har olika intressen och berörs olika av olika saker. Själv tycker jag att hjärtebarnen är superviktiga att uppmärksamma samtidigt som jag anser att vi kan besparas Titos missöde något! Men tittar man på teorierna som finns så har de båda relativt högt nyhetsvärde. Det är nog inte det sista vi ser från någon av dessa två serier. Ser med spänning fram emot den fortsatta utvecklingen!
Nu ska jag ta helgen tillsammans med min goa familj...för att nästa vecka "publicera" min artikel från rättegången jag var på under veckan.
Ha det gott alla
tisdag 29 januari 2008
magsjuka
Ja då va det dags för årets viktigaste tradition, den får mot all förmodan inte gå förlorad...vad vore väl en vinter utan magsjuka!? Lika tokit som en vinter utan snö antagligen ;)
Hela helgen har präglats av Isacs regelbundna uppkastningar. Nu idag när han väl är frisk och på dagis, vad händer då? Jo nu sitter jag här och kurar...känner apelsinen jag tog i morse göra frivolter i min stackars arma magsäck. Fy * hoppas på att det är snabbt övergående och att dagisfröknarna inte ringer och talar om att lillplutten Axel också är sjuk...håller tummarna för det.
Jaja nog om det, har förövrigt fått feedback från "journalistikfröken" nere i Australien. Hon var nöjd med min lilla notis som var vår första av många uppgifter under terminens gång. Dock påpekade hon att jag skulle tänka på vilken dag notisen skulle publiceras...men hallå! hur många med mig trodde att "smålandsposten" bara hade nätupplaga...2008!! Nej skämt och sido, hur kunde jag göra ett sådant "juniormisstag" klart man måste ta hänsyn till när det man skriver ska publiceras...men ärligt så lät det mycket bättre med i natt än vad det hade gjort med i går natt eller i måndagsnatt.
Menmen det är väl vad kursen är till för...att lära sig journalistiskt skrivande och jag ser verkligen fram emot all feedback som man kommer få på sina "verk" under våren!!
nu ska jag nog lägga mig och läsa lite "the elements of journalism"...och hoppas på att apelsinen snart är trött!!
Hela helgen har präglats av Isacs regelbundna uppkastningar. Nu idag när han väl är frisk och på dagis, vad händer då? Jo nu sitter jag här och kurar...känner apelsinen jag tog i morse göra frivolter i min stackars arma magsäck. Fy * hoppas på att det är snabbt övergående och att dagisfröknarna inte ringer och talar om att lillplutten Axel också är sjuk...håller tummarna för det.
Jaja nog om det, har förövrigt fått feedback från "journalistikfröken" nere i Australien. Hon var nöjd med min lilla notis som var vår första av många uppgifter under terminens gång. Dock påpekade hon att jag skulle tänka på vilken dag notisen skulle publiceras...men hallå! hur många med mig trodde att "smålandsposten" bara hade nätupplaga...2008!! Nej skämt och sido, hur kunde jag göra ett sådant "juniormisstag" klart man måste ta hänsyn till när det man skriver ska publiceras...men ärligt så lät det mycket bättre med i natt än vad det hade gjort med i går natt eller i måndagsnatt.
Menmen det är väl vad kursen är till för...att lära sig journalistiskt skrivande och jag ser verkligen fram emot all feedback som man kommer få på sina "verk" under våren!!
nu ska jag nog lägga mig och läsa lite "the elements of journalism"...och hoppas på att apelsinen snart är trött!!
måndag 21 januari 2008
uppgift 1 klar!!
Då var första uppgiften inlämnad då. Jag kände att jag var tvungen att göra klart den så fort som möjligt eftersom jag har opponering (c-uppsats) i slutet av veckan.
Det är inte bara att få ihop en liten notis, inte för långt, inte för kort, ingen onödig information, glöm ingen viktig information o.s.v. o.s.v. Jag är helt säker på att denna journalistikkurs kommer bli väldigt kul och framförallt givande.
Nu är det bara att sätta tänderna i kurslitteraturen och nästa uppgift. Självklart ska det ju också bli kul att få läsa alla andra kursdeltagares små notiser och även bloggar.
Nu ska jga sätta mig och lusläsa en uppsats...
Det är inte bara att få ihop en liten notis, inte för långt, inte för kort, ingen onödig information, glöm ingen viktig information o.s.v. o.s.v. Jag är helt säker på att denna journalistikkurs kommer bli väldigt kul och framförallt givande.
Nu är det bara att sätta tänderna i kurslitteraturen och nästa uppgift. Självklart ska det ju också bli kul att få läsa alla andra kursdeltagares små notiser och även bloggar.
Nu ska jga sätta mig och lusläsa en uppsats...
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)