Hej hej...
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
http://www.po.se/Article.jsp?article=1011&avd=verksamhet
Dessa två ovanstående punkter fastnade jag för när jag kikade på PO´s etiska regler. Framförallt för att jag förra veckan lämnade in en artikel från en rättegång.
Jag insåg ganska snart hur svårt det skulle bli att formulera sig neutralt i frågan. När jag satt på rättegången så fick jag såå många olika känslor och tankar. Ena stunden satt man där och tyckte synd om grabben som ska ha slagit sin flickvän för att i nästa stund lida med "offret"...vem ljuger och vem talar sanning och framför allt vem kan egentligen avgöra det. Själv trodde jag lika lite eller mycket på dem båda fast deras historier skilldes åt. Vad och hur skriver man ner det.
Självklart är det enormt viktigt att inte döma ngn i förväg eller tillika utgå från att anmälaren är helt ärlig med sitt handlande.
Jag har också kikat på följande ärende
Känsliga uppgifter från en rättegång medförde kritik Exp nr 2/2008 Trollhättans Tidning/Elfsborgs Läns Allehanda (TTELA)
http://www.po.se/Article.jsp?article=17633&avd=arenden_beslut
Anledningen till att jag valde just detta fall var som ovan, min artikel förra veckan. Nu såhär i efterhand kan jag känna att min artikel ger lite för mycket information om de inblandade parterna...ålder, vart de bor, datum för händelsen, vad de gjort under kvällen etc. och på en liten ort/stad så finns ju risken att man kan bli igenkänd...nåt för mig att tänka på i framtiden.
PO anser i detta ärende att tidningen åsidosatt god publicistisk sed vilken jag håller med om, eftersom man ändå måste försöka ge en så sanningsenlig bild som möjligt av en rättegång. Alla inblandade parter i en rättegång måste väl vara väl medvetna om allmänheten och pressens "rättigheter" att medverka vid förhandlingarna osv. och att den därmed också kommer att återberättas.
Samtidigt är jag säker på att jag skulle ansett att de grovt brutit mot god publicistisk sed, om jag varit i den drabbade kvinnans situation. Det är trots allt väldigt känsliga uppgifter som publicerats.
Svår balansgång som troligtvis kräver mycket övning för en journalist att bemästra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Malin,
Visst är det nyttigt att vända och vrida på sitt skrivande ur olika perspektiv. Du för jätteintressant resonemang utifrån dina erfarenheter av rättegångsartikeln.
Du har absolut rätt i att balansgången är svår när det handlar om rättegångsreferat. Hur berättar man lagom mycket om vad som hände? Man vill ju att läsaren ska förstå. Samtidigt måste man till 100 procent skydda offret som inte ska behöva bli "misshandlad, våldtagen eller rånad" en gång till - i medierna. Även den misstänkte förövaren är ju faktiskt fortfarande osykldig och kanske kommer att frias?!
Degerfors är ju inte så stort och därmed kan man anta att många känner till vilka personer det handlar om. Men det gör ju inte tidningens ansvar mindre - tvärtom. Just för att det är så, kanske man måste vara ännu mer försiktig med detaljer.
Det är jättesvårt - men du resonerar klokt i frågan!
/Mia
Kul att ta del av dina tankar. Det går att virda och vænda på det dær med objektivitet och neutralitet i oændlighet. Ett viktigt steg i rætt rikting ær att man sjælv ær medveten och før ett sådant resonemang som du precis har gjort. Medvetenheten om att det ær otroligt svårt att vara neural tror jag ær ett av grundrecepten før god journalistik.
Lovisa
Skicka en kommentar