Jaa då ska jag försöka blogga lite, det är inte bara journalistiken som kan tyckas sjuk ibland utan även vi människor...själv har jag åkt på magsjuka igen.
När jag lyssnar på de två herrarna Nick Davies & Gunnar Nygren så känner jag lite tvivel...är det det här jag vill göra, är det verkligen såhär illa. Även om inte jag har ambitionen att bli en ny kvinnlig Janne Josefsson, så om jag nu ska jobba som journalist så vill jag nog iaf vara ute på fältet.
Eventuellt är det en ganska stor skillnad mellan de stora riksmedierna gentemot våra små lokalblaskor i Värmland...hur lätt är det att få tag på slottsbrons IF´s matchreferat/resultat på nån stor nyhetsbyrå eller information om Näsets skördefest etc etc...ja ni förstår vad jag menar, arbetar man på en mindre redaktion så tror jag att man får resa på rumpan lite mer, så det är nog nte så dumt iaf.
Enligt forskningar så kommer ca 80 % av mediernas inrikesmaterialet från byråer och bara 12 % är egetproducerat och granskat materal. Detta trots att tidningarna är producerar tre gånger så mycket än för 20 år sedan. Att så mycket materal inte gränskat kan i sin tur leda till att en sned verklighet levereras till publiken. När det gäller speciellt webbjournalister, men även övriga, så handlar det mycket om tid...eller snarare bristen på tid som ges, allt måste ut så fort som möjligt och det finns inte tid för granskning utan det får "rättas" i efterhand. Detta kan jag som läsare tycka vara mycket irriterande...man läser nåt, berättar det för någon som berättar det för någon annan som i sin tur säger att nejnej hon har fel så är det inte alls...förstår ni, det jag läser i ena stunden är nåt helt annat i nästa.
Detta är en viktig aspekt att ta i beaktning gällande dagens medieutbildningar, att få blivande journalister medvetna om fenomenet och vägleda dem i fråga hur man kan motverka denna negativa trend, ge dem styrka att ställa krav på de sotar mediekonglomeraten som har så enormt stor makt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Malin,
Jag tror att du har rätt i att situationen för journalister ser olika ut på olika redaktioner på olika håll i landet. Exempelvis är det en stor skillnade mellan tidningar å ena sidan, och radio o tv på den andra.
När det gäller etermedier så tvingas journalisterna ut, av begripliga skäl. I tv-inslag måste det finnas människor som medverkar och bilder att visa, i radio måste du höra personer tala. I tidningsartiklar märks det inte lika väl om reportern har samlat in sitt material enbart genom sitta vid skrivbordet.
I och för sig kan självklart även radio- och tv-inslagen bygga på nyheter som andra har vaskat fram - men om man tvingas ut i verkligheten är ändå chanserna större att man får en alternativ bild!
/Mia
Hej Malin!
Jag tror att det lokala exemplet i din text kan vara en av de små krafterna av motmakt mot den fragmentariserade och likriktade medieströmmen som resulterar i att 80 procent av det publicerade är återanvänt material från nyhetsbyråerna. Det lokalt producerade materialet och de lokala nyheterna är exempel på klassisk journalistik där journalisten mycket riktigt måste lyfta på rumpan eller åtminstone måste kontakta omvärden och inte bara matas med material från de stora byråerna. Sannolikt har de lokala nyheterna många gånger ett större läsvärde och en mer intresserad läsekrets än de massproducerade nyheterna från byråerna.
Det är dyrt att åka ut och producera själv. Så är det. Och det är väl anledningen till att endast 12 % är egenprodcerat. Jag tror att jag också skulle vilja ka ut själv men man ska också ha i åtanke att nätet och tekniken har öppnat upp stora möjligheter. Förr skrev man allt själv men hade bara täckning för det som hände i närområdet. Nu kan man skriva om vad som helst i sin tidning men på bekostnad av att mer skrivs av andra. Frågan är alltså, vill vi ha intressanta nyheter som är från TT eller lokala och kanske mindre intressanta som är egenproducerade. Jag vet inte svaret.
Skicka en kommentar